Klockan var strax över 8 en vanlig morgon i slutet av november 1948. Ett dussintal personer åkte Stockholms Spårvägars elektriska vagn (även känd som en luftledningsbuss) på väg till jobbet. Andra världskriget hade tagit slut några år tidigare och livet återgick till det normala. Morgonpendlingen framträdde inte på något särskilt sätt fram till kraschen. När vagnen gick över en bro på väg mot Stora Essingen blev vagnen plötsligt påkörd av en lastbil. Vagnen gick utom kontroll, kraschade genom rälsen på sidan av bron, och under några spända ögonblick vacklade nästan 15 meter över det iskalla vattnet nedanför innan bussen med dess 12 passagerare utan förvarning rasade i vattnet. Det fanns ett vittne på bron som såg denna tragiska scen utspela sig – den andra vittnet var Börje Holm. Han var den enda överlevande passageraren ombord på vagnen, som sjönk till botten, 17 meter under ytan.
Föreställ dig de hjälplösa brandmännen i Stockholms som anlände till platsen, osäkra på om det fortfarande fanns människor vid liv, eventuellt fastklämda på botten och andades kanske från en luftficka i bussen. Vid den tidpunkten var allt som brandkåren hade tillgängligt hjälmdykare, och när de kom till platsen en timme senare var det i syfte att bärga kroppar, inte för att rädda liv. Även om denna incident och den resulterande förlusten av människoliv var tragisk, startade den en kedja av händelser som skulle leda till utvecklingen av verktyg, team och utbildning som skulle rädda otaliga liv under de kommande åren.
Stockholms brandförsvar kontaktade ett svenskt företag, Aktiebolaget Gas Accumulator (AGA), för hjälp med att utveckla dykutrustning som snabbt kunde sättas in för räddningspersonal. Lyckligtvis arbetade AGA på en dykenhet speciellt designad för dykare med snabb respons. Den hade bakmonterade tankar och världens första ansiktsmaskmonterade enslangsregulator. Med andra ord hade AGA uppfunnit den första helmasken för räddningsdykare. Detta nya dykverktyg skulle så småningom bli allmänt känt som AGA-masken. Med åren blev AGA-företaget AGA Spiro, och sedan separerade divisionen för dykprodukter och blev känd som Interspiro.
Namnet “AGA-mask” används ibland omväxlande med “helmask”. Medan den faktiska AGA-masken har en framträdande plats i dykutrustningens historia, är dess moderna ersättare Interspiros DIVATOR MK II-mask. Förutom namnbyten har den upplevt många tekniska förbättringar under decennierna.
Interspiro har många års erfarenhet jämfört med sina konkurrenter, är Ocean Technology Systems (OTS) en annan ledande tillverkare av dagens högteknologiska masker. Båda företagen förnyar olika produkter som hjälper dagens allmänna säkerhet och militära dykteam att få sitt jobb gjort säkrare och mer effektivt än någonsin tidigare. Många räddningsdykare världen över använder antingen MK II eller OTS Guardian-mask. Andra märken såsom Ocean Reef, Hollis och Scubapro gör också helmasker för räddningsdykare, såväl som för en växande publik av fritidsdykare. Det finns också masker tillverkade av Kirby Morgan och Dräger, som lutar mer åt kategorin lätta kommersiella arbeten.
De två huvudsakliga anledningarna till att räddningsdykare och militära dykare föredrar helmasker framför traditionella dykmasker är att de skyddar från föroreningar och möjliggör kommunikation. Eftersom dessa typer av dykare ofta arbetar under mindre optimala vattenförhållanden, är det avgörande att hålla föroreningar borta från ansikte och andningsvägar. Dessutom tillåter helmasker integrering av kommunikationssystem, viktiga verktyg som hjälper till att få jobbet gjort säkert och effektivt. Vid rekreationsanvändning av helmasker är kommunikation också ett stor attraktionskraft.
Lär dig dyka med helmask du också! Om inte annat så är det en upplevelse att ha provat på denna svenska uppfinning!
Boka din kurs här! >>